Ögon slutna, öppnas värld.
Pennor brutna, klingar svärd.
Human glömska, brustet band.
Total lömska, tand för tand.
Tynat minne, kastad dröm.
Blodat sinne, ges beröm.
Vänner kära, byter lek.
Avsikt bära, den av svek.
Ilska glöder, nya tid.
Födda bröder, möts i strid.

With an insatiable thirst,
and rapidly increasing lust.
Neither a last nor a first,
this aching for merciless thrust.

Through shadows he sneak,
the hideous beast.
Glowing eyes that pray seek,
drooling fangs about to feast.

Another creature but born from light,
with a ferocious roar making his mark.
Carelessly wandering deep in the night,
not fearing that of the dark.

Both with equally terrifying sights,
circling each other like vultures.
Mere one of million fights,
this battle from the Chinese cultures.

As a creature for the darkness intended
Carrying heart that was never mended
From deep within bloodthirst urged
Depleted soul can no longer be purged
Stalking it's pray without making a sound
Fearsome jaws like those of a hound
With each fang as sharp as a nail
Even the thickest hide it will impale
It shows no remorse, this sinister demon trapped
High-pitched squeak, until the neck finally snapped

Precis idag som det kändes då
Önskar åter samma famn komma till
Sträcker på nytt efter vad jag ej kan nå
Som om tiden bara stått där alldeles still

Det mest sagolika väsen som prytt min värld
Passerar hon ovetande om vem hon är
Tilldelas blott ögonblick i hennes hektiska färd
Ögonblick jag med mig för alltid bär

Med vinden lätt i ditt hår
Ser jag dig vart jag än går
I tron att tiden läker alla sår
Ej tvingas må som jag mår
Aldrig mer behöva fälla en tår
Men idag blir precis som igår..

Känslorna svala, ingen tröst.
Träden lika kala, nu är det höst.

Dumdristigt chansar, tillbaka slinter.
Snön kring mig dansar, kommen min vinter.

Sinande anledning att pinas, torkar min tår.
Då fruset åter tinas, äntligen vår.

Möter nytt leende, himmelskt kär.
Ack samma skeende, bortom sommar bär...

Oväder, storm och kraftig vind,
river hårt mot tårfylld kind.
Varför ge sig ut, när man vet hur man kommer mötas?
Alltid samma slut, samma ögon ska blötas.

Leende tills solens sista strimma
Mötes av förtvivlans tjocka dimma
Kramas ur på det av glatt
Ytterligare en natt
Tårarnas oundvikliga timma

Du öppnade min annars så säkert förseglade bok och började skriva, rad efter rad.
Aldrig har den fyllts med ett innehåll som har gjort mig så glad.
Mitt i skrivande stund, slår du igen den, reser dig och går.
Lämnar mig, förkrossad fäller jag min första tår.
Din oavslutade berättelse kommer alltid att finnas kvar.
Den kommer att vila där, i väntan på ett svar.
Att dina sidor som gjort mig så gott, kan göra mig så illa.
Önskar kunna riva ut dem och fortsätta vara blank och stilla.

Motvindens våldsamma grenar mot hans ansikte fäktar

Ärrar kropp som själ denna djävulens piska

Surrar blint till doften av hennes underbara nektar

Låtsas att han ej hör vad vinden hans öra viska

When you are Bonnie, I am Clyde.
Changing from Jekyll, into Hyde.
Unleashing my deep, darkened side.
Forgetting moral, as with pride.
Begone with thee, devils bride!

Ovetande satt han där alldeles trygg
När han plötsligt läste rader subtila
Sanningens dolk borrad djupt i hans rygg
Giftfyllda vener vaggar hjärta i vila

Precis som så många nätter förr,
släpar han blicken mot sin dörr.
Hopplös tro om att hon ska återvända,
kliva in i hans mörker för att åter tända.
Besitter tronen i ett förtvivlans rike,
en deprimerad konung utan dess like.
Välsignade med skogar och berg så graciösa,
mister all sin lyst då de står där färglösa.

Vilket bord jag än beställa,
längs gata eller aveny.
Alltid lätt att föreställa,
aldrig kärlek på min meny.

Whatever I'll see
Wherever I'll be
Whenever I'll go
There's nothing but snow

Like an empty mold
I'm getting cold
Down on my knees
Begging not to freeze

With your frozen grip
You sank my ship
With your casual frown
You watch me drown

I keep wonder why
With a tear in my eye
How could this end
How will I mend

Here comes the rain
I'm turning insane
Clean out of luck
I'm feeling stuck

Like a bad, bad dream
Want to wake up and scream
But I never do
This tale is true

Slowly starts to melt
Forgetting what we felt
Letting go of what's lost
At every last cost

Sun's shining down on me
I've been set free
Been quite some while
Letting out a smile

As the story unfurl
There's another girl
That brings this boy
Naught but love and joy

Either brief at noon
Or under midnight moon
You'll have some to say
That'll make my day

Whatever I'll see
Wherever I'll be
Whenever I'll go
My eyes will glow

Med gryningen klättrande längs horisontens rand,
beger sig natten, för att knyta sina band.
Solens långa fingrar dagen inviger,
daggklädd blåklocka tacksamt niger.
Petar försiktigt liv i vår tupp,
hälsar världen att det är dags att kliva upp.
Ut kikar såväl bonde som trött liten gris,
bemöts av en mild sommarbris.
Märren stampar ivrigt efter sin hage,
galopp, och en och en annan prästkrage.

Vad är det för en värld jag lever i?
Finns det ingen annanstans än här?
Var skulle jag annars vara? Vad skulle jag annars bli?
Jag vet inte hur. Jag vet inte när.

Ögon som inte gör annat än att tåras.
Läppar som förgäves väntar på att få le.
Hjärta som tillslut alltid såras.
Varför är jag ständigt för blind för att se?

Undrar vad hon gör just i denna stund,
ligger hon också sömnlös utan endaste blund?
Lyssnar till vindens lek i träden,
kryper extra långt in under pläden?
Värmt en kopp med nattchoklad,
tappat upp ett ångfyllt bad?
Kanske.. blickar hon mot samma stjärna som jag,
sluter ögonen och insomnar med behag.

Likt svalans färd högt i det blå,
långt från vad jag klarar av att nå.
Som sanden rinner mellan mina fingrar,
vaknar jag upp och flickan skingrar.

Jag seglar ensam och förvirrad över ett öppet dunkelt hav,
jag förstod inte att det skulle vara så svårt förrän du väl gett dig av.
Vilsen drivs jag runt med en avtagande lust att ens försöka orienteras,
min dröm om frihet var förvrängd och nu kan jag inget annat än torteras.
I en sliten båt som på senare tid knappt gör annat än ta in vatten,
ligger jag och vrider och vänder mig utan att få en blund om natten.
Gång på gång får jag förklarat för mig att mitt ljus finns någonstans där borta i horisont och dimma,
efter mödosamt spanande och eviga vågor till mötes dyker där upp i min horisont denna glimma.