Känslorna svala, ingen tröst.
Träden lika kala, nu är det höst.

Dumdristigt chansar, tillbaka slinter.
Snön kring mig dansar, kommen min vinter.

Sinande anledning att pinas, torkar min tår.
Då fruset åter tinas, äntligen vår.

Möter nytt leende, himmelskt kär.
Ack samma skeende, bortom sommar bär...