Whatever I'll see
Wherever I'll be
Whenever I'll go
There's nothing but snow

Like an empty mold
I'm getting cold
Down on my knees
Begging not to freeze

With your frozen grip
You sank my ship
With your casual frown
You watch me drown

I keep wonder why
With a tear in my eye
How could this end
How will I mend

Here comes the rain
I'm turning insane
Clean out of luck
I'm feeling stuck

Like a bad, bad dream
Want to wake up and scream
But I never do
This tale is true

Slowly starts to melt
Forgetting what we felt
Letting go of what's lost
At every last cost

Sun's shining down on me
I've been set free
Been quite some while
Letting out a smile

As the story unfurl
There's another girl
That brings this boy
Naught but love and joy

Either brief at noon
Or under midnight moon
You'll have some to say
That'll make my day

Whatever I'll see
Wherever I'll be
Whenever I'll go
My eyes will glow

Med gryningen klättrande längs horisontens rand,
beger sig natten, för att knyta sina band.
Solens långa fingrar dagen inviger,
daggklädd blåklocka tacksamt niger.
Petar försiktigt liv i vår tupp,
hälsar världen att det är dags att kliva upp.
Ut kikar såväl bonde som trött liten gris,
bemöts av en mild sommarbris.
Märren stampar ivrigt efter sin hage,
galopp, och en och en annan prästkrage.

Vad är det för en värld jag lever i?
Finns det ingen annanstans än här?
Var skulle jag annars vara? Vad skulle jag annars bli?
Jag vet inte hur. Jag vet inte när.

Ögon som inte gör annat än att tåras.
Läppar som förgäves väntar på att få le.
Hjärta som tillslut alltid såras.
Varför är jag ständigt för blind för att se?

Undrar vad hon gör just i denna stund,
ligger hon också sömnlös utan endaste blund?
Lyssnar till vindens lek i träden,
kryper extra långt in under pläden?
Värmt en kopp med nattchoklad,
tappat upp ett ångfyllt bad?
Kanske.. blickar hon mot samma stjärna som jag,
sluter ögonen och insomnar med behag.

Likt svalans färd högt i det blå,
långt från vad jag klarar av att nå.
Som sanden rinner mellan mina fingrar,
vaknar jag upp och flickan skingrar.

Jag seglar ensam och förvirrad över ett öppet dunkelt hav,
jag förstod inte att det skulle vara så svårt förrän du väl gett dig av.
Vilsen drivs jag runt med en avtagande lust att ens försöka orienteras,
min dröm om frihet var förvrängd och nu kan jag inget annat än torteras.
I en sliten båt som på senare tid knappt gör annat än ta in vatten,
ligger jag och vrider och vänder mig utan att få en blund om natten.
Gång på gång får jag förklarat för mig att mitt ljus finns någonstans där borta i horisont och dimma,
efter mödosamt spanande och eviga vågor till mötes dyker där upp i min horisont denna glimma.

Allting omkring mig ständigt brinna
Bränner mig hur jag än mina fingrar för
Kämpar för att ur mitt helvete försvinna
Smärta vid vad jag än berör
Söker men vet inte hur jag ska finna
Henne som ej bryter mig ned och förstör
Saknas i praktiken denna kvinna
Som ej slugt mig plågsamt förför
Spel jag aldrig tycks vinna
Ord mitt öra aldrig hör
Repris från mina ögon rinna
Lägger mig åter ned och dör