30 mars 2011

Omsluten av endast natten i sin lätta skepnad,
vandrar utan åtanke för destination eller avsaknad.
Smitande från kaos och sökande endast stillhet,
kan jag förstå mig själv och uppleva min frihet.

26 mars 2011

I ett möte där vi har lov att säga mer än bara hej
I en fantasi där vi kan göra allt, och det är okej
I en drömvärld där vi får leva som kille och tjej
I en utopisk saga, bara för dig, bara för mig

I en värld utan en bekymmrande morgondag
I en famn där jag finner mitt sanna behag
I ett stilla rum där jag hör blott ditt hjärtslag
I en tidlös rymd, bara du, bara jag

13 mars 2011

Någon jag saknar, som aldrig längre är där.
En sån där jobbig känsla, jag är fortfarande kär.
Någonting jag saknar, som mina armar fortfarande vill krama.
En snara runt min hals, som allt hårdare börjar strama.
Hur ska jag kunna gå vidare, efter vad jag har haft?
Vad i nästa dag, ska någonsin kunna ge mig kraft?
Jag vet inte vad jag är, vet inte vad jag vill vara.
Förstår ingenting längre, förmår ej förklara.
Allt gör så ont, det är inte ens ditt fel.
Det är bara livet, som spelar ett av sina spel.

11 mars 2011

Jag har alltid haft ett behov av att skriva ned vad jag känner och tycker.
Vad jag än gör så finns det alltid någonting som belastar och trycker.
Det är ingenting jag bara kan prata om med mina vänner och bekanta.
Men jag behöver ändå öppnas upp och tömmas på det mest relevanta.
Jag trivs dock här, omgiven av mitt mörker, alldeles allena.
Ofta är det bara jag och stjärnorna, sömnlös under nätter sena.
Jag är inte alls så defekt och dyster som det gång på gång kan låta.
Det är bara en sinnesstämning för att bearbeta mitt livs gåta.
Endast när jag känner mig nere, och fullständigt deprimeras,
känner jag det behovet av att pränta, hur min värld raseras.