Har precis fått uppfylld min aktuellaste önskning,
känslomässigt bedövad känner jag längre ingenting.
Mina läppar har givit sin sista sura min,
aldrig heller kommer de att prydas av ett flin.
Alla färger ser likadana ut på min palett,
hur jag än blandar blir det aldrig rätt.
Deprimerad har jag varit förr men det här är något annat,
allt liv och rörelse har bara givit upp och fullkomligt stannat.
Ser ingen skillnad på dag och natt,
hur man frånskilja gråt från skratt.
Längtar tillbaka till dagen då jag kunde fälla en tår,
då man åtminstone vet hur skit man mår.