When you are Bonnie, I am Clyde.
Changing from Jekyll, into Hyde.
Unleashing my deep, darkened side.
Forgetting moral, as with pride.
Begone with thee, devils bride!

Ovetande satt han där alldeles trygg
När han plötsligt läste rader subtila
Sanningens dolk borrad djupt i hans rygg
Giftfyllda vener vaggar hjärta i vila

Precis som så många nätter förr,
släpar han blicken mot sin dörr.
Hopplös tro om att hon ska återvända,
kliva in i hans mörker för att åter tända.
Besitter tronen i ett förtvivlans rike,
en deprimerad konung utan dess like.
Välsignade med skogar och berg så graciösa,
mister all sin lyst då de står där färglösa.

Vilket bord jag än beställa,
längs gata eller aveny.
Alltid lätt att föreställa,
aldrig kärlek på min meny.

Whatever I'll see
Wherever I'll be
Whenever I'll go
There's nothing but snow

Like an empty mold
I'm getting cold
Down on my knees
Begging not to freeze

With your frozen grip
You sank my ship
With your casual frown
You watch me drown

I keep wonder why
With a tear in my eye
How could this end
How will I mend

Here comes the rain
I'm turning insane
Clean out of luck
I'm feeling stuck

Like a bad, bad dream
Want to wake up and scream
But I never do
This tale is true

Slowly starts to melt
Forgetting what we felt
Letting go of what's lost
At every last cost

Sun's shining down on me
I've been set free
Been quite some while
Letting out a smile

As the story unfurl
There's another girl
That brings this boy
Naught but love and joy

Either brief at noon
Or under midnight moon
You'll have some to say
That'll make my day

Whatever I'll see
Wherever I'll be
Whenever I'll go
My eyes will glow

Med gryningen klättrande längs horisontens rand,
beger sig natten, för att knyta sina band.
Solens långa fingrar dagen inviger,
daggklädd blåklocka tacksamt niger.
Petar försiktigt liv i vår tupp,
hälsar världen att det är dags att kliva upp.
Ut kikar såväl bonde som trött liten gris,
bemöts av en mild sommarbris.
Märren stampar ivrigt efter sin hage,
galopp, och en och en annan prästkrage.

Vad är det för en värld jag lever i?
Finns det ingen annanstans än här?
Var skulle jag annars vara? Vad skulle jag annars bli?
Jag vet inte hur. Jag vet inte när.

Ögon som inte gör annat än att tåras.
Läppar som förgäves väntar på att få le.
Hjärta som tillslut alltid såras.
Varför är jag ständigt för blind för att se?