Jag har äntligen stigit på tåget mot ljusare tider.
Ser tillbaka på mitt forna som stannar kvar och lider.
Mina sår från förr har börjat läka, men svider.
Svårt tilltycklad efter en för många strider.
Bemöts med ödmjukhet, ack sent omsider,
utan att hon min undergång smider.
Kyla sakta mot värme skrider.
Förlåter alla gångna individer.
Har funnit min blomma, som enbart lycka sprider.